Direktlänk till inlägg 19 mars 2011
Hej igen!
Vill göra ett extra inlägg.
Igår var det ett år sedan min vän Nina Ojala Larsson somnade in efter att ha kämpat mot cancertumören i hjärtat. 18 år blev hon. Det jag minns är hennes glädje och energi. Alltid ett leende, trots att hon knappt orkade öppna ögonen eller andas ordentligt så orkade hon heja på mig när jag besökte hennes rum. Hon orkade alltid göra tummen upp och ge mig och min familj mer energi. Hur är det möjligt? Jag är så glad att jag fick träffa dig och att vi hann baka pepparkakor tillsammans på Barn 3 i Umeå!
Här är en länk till en artikel som gjordes då hon somnade in.
http://dagbladet.se/personligt/1.1913074-18-ariga-nina-ojala-i-bredsand-har-somnat-in
Hej! I föra veckan förlorade vi plötsligt min farmor. Vi saknar henne mycket och på fredag är det begravning. Vi har skrivit några rader till henne. Vi hann aldrig säga farväl och adjö vi trodde inte att du redan skulle dö. Men vi vil...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|